Slurp!

Slurp!
Originally uploaded by elin.systrar.net.

Sunday Evening' Comin' Down

Kära, kära brenda är alltså färdigläst, vilket jag borde meddelat för några dagar sen men jag har haft så fullt upp (haha). Reflekterat en del över boken men vet inte riktigt vad jag ska säga. Han skriver som vanligt bra. Som vanligt är det mycket fittor, knulla, tränga in och håhåjaja. Åldern hindrade inte Miller från att vilja, däremot verkar det ju helt klart svårare för honom att kunna. Ja, där ser man.

Börjat på Brøggers Crème Fraiche. Inte kommit så långt. Även här mycket fittor, i alla fall hittills. Det är nästan så jag känner för att läsa något där könsorganen inte står högst på listan, fast det vore nog att gå för långt, passera gränsen etc så jag fortsätter såklart läsa.

See you soon

Sunday Mornin' Comin' Down

I Fredags var det nation, dock var det bara vi samt personalen. Markus kom med idén att jag borde försöka förtidspensioneras, med hjälp av min diagnos. Alben hakade på och finner idén lysande, medan jag ser hela min så kallade välutbildade och akademiska framtid rasa samman. Men så behöver inte alls vara fallet, menar båda. Jag kan fortsätta studera och skillnaden blir att jag slipper ta studielån och inte behöver känna mig pressad av att hitta ett jobb, och samtidigt kunna skriva hur mycket jag vill. Det låter lockande men jag ser mig gärna som en oumbärlig tillgång på den icke-inbjudande arbetsmarknaden (någon gång i framtiden).

Haha när jag var på BUP, ca 16 år gammal, erbjöd de mig ett intyg jag kunde bära med mig ut i arbetslivet, vars innebör ungefär skulle lyda “elin är inte riktigt som andra, men mkt snäll”. Jag tackade vänligt men bestämt nej. Jag behöver inget intyg för alla de jobb jag hittills haft har ändå bara varat mellan 2 dagar och några veckor, självförvållat. Det som inte är roligt klarar jag inte av, en trotsighet jag förmodligen aldrig kommer att växa ifrån. Min bror är raka motsatsen. Har han bestämt sig för att åka till Indien eller Amsterdam eller något annat av hans resemål söker han ett städjobb i Sverige, som han får. Han går upp 5.30 på morgonen, kommer hem på kvällen, går och lägger sig för att sova och nästa dag likadant. Efter några månader har han sina pengar sparade och försvinner ut i värlen ett halvår eller två. Och under tiden sitter jag och förundras över denna diciplin. Det är tämligen orättvist fördelat, två syskor emellan.

Alla kan kommentera!

Det har varit lite krångel men alltså alla kan kommentera, oavsett om man är registrerad eller ej. Tyvärr blir avsändaren "Anonymous" men det är ju bara att skriva sitt namn i meddelandet isf, om man hemskt gärna vill flasha med vem man är. När du har klickat på "post a comment" och skrivit din kommentar fyller du i "Anonymous" under "Choose an identity". Därefter använder du knappen "Login and publish" fast du i själva verket alltså inte loggar in. Det kan ta ett tag innan kommentaren dyker upp på sidan, men det gör det förr eller senare iaf :) Jag är inte i så desperat behov av bekräftelse som det kan verka. (Och här är det ju nästan omöjligt att inte tillägga "bara nästan".)

Early dawning, Monday morning

Idag var vi i flera antikvariat, Ana med sin stora Dior-solglasögon och jag med mina lite mindre Åhléns-solglasögon :) Ana som är både stor och liten på en och samma gång. Det är så märkligt med Ana. Det som jag hos mig annars betraktar som brister, neuroser och svagheter blir när jag ser dem genom Ana något helt annat. Hur som helst så handlade jag handlade Erica Jongs Alla kvinnors blus och Susanne Brøggers Crème Fraiche och Ana Millers Sexus 1 och Sexus 2 (hejja!). På tal om Miller läser jag Kära, kära Brenda, Millers kärleksbrev till Brenda Venus. Intressant och givande på flera plan, men det gav mig nog lite mer att läsa Sexus.

För övrigt har jag inte skrivit här på rätt länge, dels har jag inte varit hemma och dels har tangent “j” inte funkat. Bor föressten i nya lägenheten nu! Alben är finare är någonsin när han ligger på den rosa filten med sin ljusblå t-shirt och med sina dunderstora hörlurar :)

Börjar vänja mig vid faktumet att inte få några kommentarer här. Ett av de tidigare inläggen har visserligen två kommentarer men om jag ska komma med en stor bekännelse är det jag själv som skrivit dem, en bekännelse ni kanske kan vara utan. Fast egentligen var det mest för att testa hur det fungerade, och kanske lite för att ge mitt ego näring, men mest för att testa. Och om ingen läser skulle jag kunna skriva enbart för mig själv och därmed skriva vad som helst. Men jag vet att några läser och därav måste jag väl hämma mig lite, kanske borde göra mig av helt och hållet med hämningarna.

Ses snart
elin