Min vän Narcissist
Han är en nogrann nihilist, en narcissistisk nekrofil och naturtrogen nudist. Sin namnteckning skriver han med omsorg för namn; det är det finaste han har. Varje måndag morgon onanerar han i duschen, när ingen ser och när ingen hör. För min vän vän Narcissist är rädd för det mesta. Han är rädd för byråkrati och monarki. Han är rädd för ljuset, han är rädd för döden. Varje tisdag eftermiddag viker han sin tvätt. Det luktar rent Sin mat lagar han varje onsdag, klockan 18.45. Varje torsdag, när lunchen precis har börjat, hämtar han sin kärlek på posten. Praktiskt och litet nog för att bära hem, men tillräckligt stort för att räcka i en vecka. Alla mina grannar ligger med lik, säger min vän Nekrofil. Men öga mot öga, kropp mot kropp är inte hans sång. Fördöma och förgöra, människan är ju redan ledsen. Han älskar vinet och han älskar brödet. Men Gud förföljer mig, säger min vän Nihilist. Fredag kväll ägnar han åt att tänka på sig själv och om och när och hur. Han filosoferar och spekulerar. Om livet aldrig riktigt börjar borde det heller aldrig riktigt sluta. Han har hoppet kvar, min vän Narcissist.
Sorry, comments are closed for this article.