Ett besök på arbetsförmedlingen

Eftersom alla klagar på arbetsförmedlingen ville jag göra mitt bästa för att visa att den där avskräckande myndigheten inte är så hemsk som det sägs. Så ja, idag gick jag till Arbetsförmedlingen. Jag tänkte att det var bra att vara ute i god tid och duktiga samhällsmedborgare går väl till arbetsförmedlingen i god tid? Glad i hågen med min betygsmapp under armen traskade jag alltså dit.

Det hela inleddes med att jag fick slå mig ner vid en datorn och fylla i mina uppgifter. Men eftersom datorn var så pass kass gav jag upp och meddelade att jag fyller i dem hemma istället. Sen frågade jag vad jag kan göra redan nu, eftersom man får vara arbetssökande även om man inte är arbetssökande (läs: arbetslös). Han frågade vad jag läst. Jag svarade så utförligt jag kunde och fick till svar att det finns mycket jag kan bli. Varför inte lärare eller författare? Rätt som det var tog det hela en drastisk vänding och yrket städare blandades in i samtalet. Jag försökte förklara att jag i nuläget är student och jobbar med ett relativt lågavlönat jobb som inte har med min utbildning att göra, men att jag mycket väl tänker och kommer fortsätta med det tills jag får ett annat jobb. Vad bra att du har den inställningen, fick jag lite förvånat till svar. Här var det dags för en andningspaus för min del. Jag har jobbat med att klippa gräs på golfklubb för 25 kr/timman och värdighet är något jag finner överskattat- vilken inställning borde jag ha? Det var knappast jag som gick till arbetsförmedlingen och hävde ur mig att de ska hjälpa mig att bli författare. Jag vill inte ens bli författare. Men när jag gjorde ett vagt försök att ifrågasätta deras system fick jag till svar att det var den nya regeringens fel. Här kunde jag givetvis inte göra annat än att nicka och vara tyst, eftersom jag själv är djupt övertygad om att det mesta är den nya regeringens fel. Men nej, hejdå arbetsförmedlingen. Dig tänker jag då aldrig gå till igen. Ska jag bli författare fixar jag det på egen hand.