Close to home
Idag börjar “deckarserien” Close to home (2005) på tv3. På tv.nu beskrivs dagens avsnitt på följande sätt: “Del 1 av 22. Annabeth får ett fall med en mamma som satt eld på sitt eget hus med sina två barn där inne. Hon tycker det är jobbigt. I rollerna: Jennifer Finnigan, Kimberly Elise, John Carroll Lynch.” HON TYCKER DET ÄR JOBBIGT?! Vad är det för avskräckande beskrivning? Kunde de inte kommit på en lite bättre formulering? Hua mig, jag kanske ger den en chans ändå.
1 comments »Inriktning
Från att ha varit en litterär typ (jaja jag läste iaf en bok då och då) gör jag absolut inget annat än titta på tv-serier. All mina lediga tid (vilket alltså är ganska mycket tid) går åt till serier, serier, serier, serier. Därför ska denna blogg få en ny inriktning! Eller rättare sagt den ska få en inriktning överhuvudtaget. Just nu handlar den inte om något….annat än mig då, givetvis! Nu är jag snart klart med min B-uppsats om television så nu har jag ännu mera tid över till att titta på serier. Jag ska skriva minst en gång om dagen. Om tv, alltså. Fast just nu måste jag sluta skriva och titta på Battlestar Galactica istället. Sen 24, säsongavslutningen, ja som jag längtat! Hola!
2 comments »Kontorsbesök
Jag har missuppfattat hela hotpantsgrejen tror jag. Hotpants var inte vad jag trodde det var…har jag förstått efter en väldans massa olämpliga träffar på google samt ett par trosliknande saker i min väska. Hu. Det är svårt att vara lagom när det är vår. Efter min stadstur med mig själv har jag nu hamnat hos Alben och Kristian på deras kontor. Givetvis är det värt att dokumentera:
2 comments »Tonight Will Be Fine
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig inför det faktum att det är vår på riktigt nu. Våren är ju depressionens tid. Våren är de olustiga gymnasieminnenas tid. Och för alla ensamma människor är våren, åtminstone enligt mina erfarenheter, den värsta tiden för snart är sommaren här och alla är bara så lyckliga för på sommaren, ja då är ju allt så hysteriskt skoj. Ja, jag måste säga att jag lider av blotta tanken på våren. Jag har empati, tro det eller ej. Men sen hör det ju till saken att jag inte är deprimerad, gymnasiets tid är förbi och jag är inte längre ensam. Så just nu tar jag våren med en nypa salt. Jag kanske till och med ska våga mig på att sola? Ja vem vet, jag kanske till och med tar mod till mig och besöker ett gym. Och när jag i hemlighet faktiskt uppskattar solen lite grand (våren är den maniska periodens tid) är det nästan så jag skäms. Det är ju som att tycka att Reinfeldt är lite charmig med sin ”Jag är moderat”-uppsyn. Fast det kanske han är också, när allt kommer till kritan?
1 comments »Tillbaka till bloggen
Har inte skrivit på ett tag, jag är ju en sån upptagen kvinna! Eller trött och lat iaf. Fast i helgen har jag knappt hunnit lata mig alls, kollade på Dressy Bessy i fredags, ja jag vet inga har hört talas om dem. Inte jag heller, förän jag gick och lyssnade på dem. Hela vägen från Denver hade de rest. Och i lördags åt jag, alben och kristian en väldans massa mat, fast inte bara vi som ni kan se. (Ni kan klicka på bilderna, om ni ser dåligt. Alltså det var ingen spydig kommentar, menade att om ni vill se dem i större format är det möjligt att klicka på dem)
3 comments »"I don't really like jokes. I don't think they're funny."
Det var såklart från Freaks and Geeks, så fint!
Idag har jag firat 1:a maj med albens pappa och det kommunistiska partiet. Ska det vara vänster så ska det! Alben stannade dock hemma, då han är lite småborgerlig ;) Blev lite bråttom till tåget men rätt som det var stod jag där, med en Kubaflagga blåsandes i ansiktet. Förutom att det var lite oroväckande att få massa frisk luft i sig så var det mycket fint.
Var tvungen att ta av mig hörlurarna. Kan inte skriva och lyssna på musik samtidigt, vilket inte brukar vara något problem med tanke på att jag högst sällan lyssnar på musik. Men just nu kunde jag inte stå emot Leonard Cohen- Tonight Will Be Fine. Titta här bara:
“I choose the rooms that I live in with care,
the windows are small and the walls almost bare,
there’s only one bed and there’s only one prayer;
I listen all night for your step on the stair”