Val

Kikade på ”Utfrågningen” på SVT idag och Lars Ohly var betydligt bättre än vad jag kunnat hoppats på. Han (och hela V) ska såklart få min röst i riksdagen, fast det visste jag i och för sig innan också. Hur som helst blev jag bitvis riktigt rörd. Å andra sidan blev jag rörd när även Reinfelt med sina stora och sorgsna ögon visade sig i rutan någon minut härom veckan, men i det fallet kanske jag kan skylla på att det är val-ståhejet som gör mig känslomässigt labil?

Andra bloggar om: val 2006

1 comments »

Unika partiet- nej, bara väldigt tråkigt

Jag hade lovat mig själv att varken skriva om Unika Partiet eller ägna det särskilt mycket tankeverksamhet, men jag ger upp.

Min första tanke när jag fick höra att Linda Rosing blivit partiledare för ett nytt parti var positiv. Det mesta är i allmänhet bättre än att vika ut sig med, varav politik i synnerhet är att föredra. Min första tanke var att Linda Rosing har rest sig upp och att hon äntligen ska visa kvällspressen och alla andra att hon är så mycket mer än den passiva och handlingsförlamade stackare de framställt henne som. Linda Rosing är trött på ytlighet. Linda Rosing vill agera. Äntligen, tänkte jag. Men tji fick jag.

Jag tänker på Kimber i Nip/Tuck. Efter att ha blivit överfallen och kidnappad av karvaren upplever hon sig ha nått någon slags upplysning: skönhet är förbannelse trots allt. Hon tar avstånd från allt vad ytlighet heter och från sitt gamla liv. Hon lämnar Christian, hon lämnar pornografin. Hon börjar om på nytt.

När jag glad i hågen traskar in på Unika Partiets hemsida är det just något nytt jag förväntar mig. Kanske inte något unikt, men i alla fall något lite mindre vanligt. Så fort sidan dyker upp på skärmen möts vi av två bilder. Och nej, inga handikappade, utslagna eller andra människor partiet säger sig kämpa för finns på bild. Inte heller någon slags partisymbol. De två bilderna förställer Linda Rosing, varav den översta bilden med några få justeringar gott skulle kunna finnas med i Bingo Rimérs Samlade Verk. Jag syftar inte på att hon är blond eller har stora bröst. Hon har rätt att ha vilken hårfärg hon vill och brösten sitter där de sitter. Jag syftar på bildens upplägg. Jag syftar på hur fingret är en hårsmån ifrån att nudda munnen. Jag syftar på det välkammade håret som lydigt lägger sig över bysten. Jag syftar på hur allt är som det brukar vara. Det är ingen oordning, det är inget kaos. Det är inte ens en mildare form av revolt. Det är inget unikt. Det är bara som vanligt.

I en intervju i Expressen får Linda Rosing frågan:”Höger eller vänster, vilken väg tar du?”, varav hon svarar ”Jag går rakt fram, min egen väg.” Men här kommer kruxet: det finns ingen egen väg. Vi lever i en verklighet där verkliga beslut ger verkliga konsekvenser. Det finns underklass, medelklass och överklass. Det finns inget rakt fram. Det finns arbetarkvinnor, det finns arbetarmän. För att jämna ut samhällets ekonomiska skillnader måste vi ta ställning till vilka beslut vi ska fatta. Sänka sjukersättningen ger verkliga konsekvenser, som verkliga människor drabbas av. Privatisera vården ger verkliga konsekvenser, som verkliga människor drabbas av. Det finns ingen egen väg, och framför allt ingen unik väg. Och föressten; varför inte gå med i ett redan etablerat parti och försöka förbättra partiet ifråga? Varför kan inte Linda Rosing o dyl. engagera sig som kassörskan, tågkonduktören eller som förskoläraren? Varför detta PR-törstande, ändlösa hunger efter bekräftelse, uppmärksamhet och att bli sedd? En maktposition gör en inte till en bättre människa, det mättar endast egot tillfälligt. Fråga Göran Persson. Det är inget unikt, bara väldigt vanligt.

Jag är till och med betydligt mer imponerad av en karaktär i en tv-serie som tar avstånd från ytlighet än verklighetens bisarrt PR-besatta människor. Det verkar som att den som gapar efter mycket får hela förbannade stycket. Det är inget unikt. Bara väldigt tråkigt.

Andra bloggar om: unika partiet, linda rosing

"I don't really like jokes. I don't think they're funny."

Det var såklart från Freaks and Geeks, så fint!

Idag har jag firat 1:a maj med albens pappa och det kommunistiska partiet. Ska det vara vänster så ska det! Alben stannade dock hemma, då han är lite småborgerlig ;) Blev lite bråttom till tåget men rätt som det var stod jag där, med en Kubaflagga blåsandes i ansiktet. Förutom att det var lite oroväckande att få massa frisk luft i sig så var det mycket fint.

Var tvungen att ta av mig hörlurarna. Kan inte skriva och lyssna på musik samtidigt, vilket inte brukar vara något problem med tanke på att jag högst sällan lyssnar på musik. Men just nu kunde jag inte stå emot Leonard Cohen- Tonight Will Be Fine. Titta här bara:

“I choose the rooms that I live in with care,
the windows are small and the walls almost bare,
there’s only one bed and there’s only one prayer;
I listen all night for your step on the stair”

0 comments »

Albeno, jag är inte nazi

Socialist

100%

Democrat

83%

Anarchism

83%

Green

67%

Communism

67%

Fascism

17%

Nazi

0%

Republican

0%

What Political Party Do Your Beliefs Put You In?

created with QuizFarm.com